Anna Anka

När jag var på hemköp idag hittade jag en inttresant bok:



Anna anka kanske inte är så dum iallafall, som tänker på alla träningslystna gravida. På framsidan har Anna en stor mage:



...men i boken fanns bara hennes sexpack!

Föräldraskap + Harmonica

Äntligen! Jag visste att min utbildning skulle få mig att tänka bättre som förälder :) Senaste veckorna har vi lärt oss mycket om varför barn leker och varför de behöver leka. Och med den nya kunskapen jag har om vad som är bra för barn kan jag utan oro leva vidare och veta om att jag är en bra förälder.

Min uppfattning om det innan jag hoppade på lärarutbildningen var att - som mamma ska barnet vara ute och leka VARJE dag, man får inte sitte på en bänk och tittta på utan man ska vara med och leka hela tiden, annars är man en dålig mamma. Barnet får heller inte titta på tv mitt på dagen eller sitta framför datorn. - gorde man något utav det här fick man dålig samvete.

Många av er skulle säkert inte bry sig om andra och vad de tycker, men jag är så trött på hur mammor kommenterar att de är dåliga mammor för att barnet inte har fått grönskaer till middag i en hel vecka eller att barnet inte har varit utomhus på flera dagar. BArnet tar inte skada utav det! Vi underskattar barnen och deras förmågor och tror alltid att föräldern måste lotsa barnet för de ska utvecklas. Ge barnet ett pussel och hjälp inte barnet att lägga bitarna rätt, gör en koja av ett lakan och barnet sköter resten själv med sin fatasi. ALLT kan vara leksaker. Barnen har en inre motivation att vilja klara sig själv, varför hämna det? Oj, barnet ramlade, slåg sig och börja blöda, är man dålig förälder då? NEJ! Tänk på det ni alla curling-föräldrar, om barnet inte röra sig fritt och få utforka PÅ EGEN HAND lär barnen aldig sig om rumsuppfattning och självsdändighet som ligger till grund för bra motivation när de börjar skolan.

Jag har läst och lärt mig om vad barn lär sig när det "får lov" att leka SJÄLVA, och vad det är på barnprogrammen eller på barnspel på datorn som barnen lär sig kan jag med GOTT samvete låta mitt barn leka mycket själv och spela lärorika spel på datorn. I all aktivitet barnen gör ägnar de sig åt att utveckla matematik och skriftspråk, också om hur de får använda sin fantasi på bästa sätt, och det gör dom inte utav en vuxens hjälp :)

Alla ni som är sugna på att vekligen veta vad som är bra för sitt eget barn, rekomederar jag att läsa till lärare ;)

********************************************************

Från curlingföräldrar till något helt annat har blivit mycket inspirerad utav munspel, det låter så härligt och är sååå häftigt. Har börjat och ta någta egna lektioner själv faktiskt. Det ät svårt men coolt! :)

Vems fel är det?

Idag var jag på en föreläsning och redan innan hade studenterna av tidigare erfarenheter en uppfattning om hur tråkig föreläsaren var på att föreläsningar. Så när jag och alla andra lärarstudentarna hade tagit plats hade man ändå en förhoppning på ett givande föreläsning inom ett sådant intressant ämne. "Kanske gör hon ett annolunda framträdande denna gången" och "hoppas att hon har Powerpoint så att man kan skriva av".

När man ska lyssna på en talare som man vet är dålig har man större förväntningar om att det har skett en förbättrad förändring. När jag själv ska redovisa något och ska prata inför folk brukar jag ta lärdom av tidigare "tabbar" och "missar" för att jag ska bli en bättre talare, för det är ett mål man har när man studerar. Men tänker lärare på samma sätt på deras jobb? Har inte vi alla upplevt en lärare som är såååå tråkig att lyssna på eller gå på hans/hennes lektioner i flera års tid!! Varför förändras dom inte om de märker att ingen lär sig något utav dom, eller gör de inte
det?

Hur som helst när denna föreläsaren började sitt tal, utan powerpoint, utan inledning eller utan på något sätt få åhörarna att komma igång, hade studenterna redan börjat tröttna och började småprata med varandra istället för de redan visste hur den tre timmar långa föreläsningen kommer att vara: tröttsamt, tidsspillande, icke givande och oförstålig. Med lärarens entoniga stämma och upprepningar ur kurslitteraturen, rakt upp och ner, fick studenterna att vrida sig på stolarna. Detta märkte föreläsaren, det såg man på henne, man vågade inte ställa frågor för man visste att dom inte räknades i hennes sett att se på ämnet. Man kunde se att hon inte tyckte om att folk gick och vissa småpratade med varandra. Efter pausen och innan alla studernterna skulle sättas sig på sina platser igen kommenterade läraren om hur det skulle gå för lärarstudenternas blivande elever som inte kan sitta stilla om inte själva lärarna inte kunde det.

Jag anser att uttalet var en aning oproffisionellt, hittlis på denna lärarutbildningen hade vi lärt oss att barn som har svårt att lyssna och sitta stilla oftast beror på läraren och lärandemiljön. T.o.m nämnde hon på sin egen föreläsning om att man inte ska se barn ur ett vuxensyn, ändå jämförde hon barnens beteende med vuxnans när det gäller att sitta stilla och lyssna. Barns
uppfattning om lärande liknar inte studenternas uppfattning. En stor del av studenterna var 19 år och hoppade på direkt efter gymnasiet och kanske hade de kvar lite utav "barns uppfattning av lärande". Det var även äldre åldarar som var missnöjda med föreläsningen, vissa har bara andra sätt att hantera det: sitta stilla, lyssna och lida eller sitta stilla och drömma eller
går iväg och gör något annat eller småpratar med kompisen.

Meningen med föreläsningarna som bygger på kurslittratur är att delge andra perpektiv på ämnet, det förekom inte så mycket här. Det är en besvikelse för att boken är intressant och man ville så gärna få mer utav det ämnet på föreläsningen. Visst, som åhörare har man ett ansvar att ge talaren en chans och visa repekt och hänsyn men man blir man trött när läraren vägrar inse att hon borde ändra taktiken när alla studenter säger ifrån. Vems fel är det?
Lärarens eller 200 studenters? '

Hej alla blogglovers!

I den här bloggen ska jag observera, fundera, resonera och promblematisera om hur vardagliga saker och ting fungerar.