Idag var jag på en föreläsning och redan innan hade studenterna av tidigare erfarenheter en uppfattning om hur tråkig föreläsaren var på att föreläsningar. Så när jag och alla andra lärarstudentarna hade tagit plats hade man ändå en förhoppning på ett givande föreläsning inom ett sådant intressant ämne. "Kanske gör hon ett annolunda framträdande denna gången" och "hoppas att hon har Powerpoint så att man kan skriva av".
När man ska lyssna på en talare som man vet är dålig har man större förväntningar om att det har skett en förbättrad förändring. När jag själv ska redovisa något och ska prata inför folk brukar jag ta lärdom av tidigare "tabbar" och "missar" för att jag ska bli en bättre talare, för det är ett mål man har när man studerar. Men tänker lärare på samma sätt på deras jobb? Har inte vi alla upplevt en lärare som är såååå tråkig att lyssna på eller gå på hans/hennes lektioner i flera års tid!! Varför förändras dom inte om de märker att ingen lär sig något utav dom, eller gör de inte
det?
Hur som helst när denna föreläsaren började sitt tal, utan powerpoint, utan inledning eller utan på något sätt få åhörarna att komma igång, hade studenterna redan börjat tröttna och började småprata med varandra istället för de redan visste hur den tre timmar långa föreläsningen kommer att vara: tröttsamt, tidsspillande, icke givande och oförstålig. Med lärarens entoniga stämma och upprepningar ur kurslitteraturen, rakt upp och ner, fick studenterna att vrida sig på stolarna. Detta märkte föreläsaren, det såg man på henne, man vågade inte ställa frågor för man visste att dom inte räknades i hennes sett att se på ämnet. Man kunde se att hon inte tyckte om att folk gick och vissa småpratade med varandra. Efter pausen och innan alla studernterna skulle sättas sig på sina platser igen kommenterade läraren om hur det skulle gå för lärarstudenternas blivande elever som inte kan sitta stilla om inte själva lärarna inte kunde det.
Jag anser att uttalet var en aning oproffisionellt, hittlis på denna lärarutbildningen hade vi lärt oss att barn som har svårt att lyssna och sitta stilla oftast beror på läraren och lärandemiljön. T.o.m nämnde hon på sin egen föreläsning om att man inte ska se barn ur ett vuxensyn, ändå jämförde hon barnens beteende med vuxnans när det gäller att sitta stilla och lyssna. Barns
uppfattning om lärande liknar inte studenternas uppfattning. En stor del av studenterna var 19 år och hoppade på direkt efter gymnasiet och kanske hade de kvar lite utav "barns uppfattning av lärande". Det var även äldre åldarar som var missnöjda med föreläsningen, vissa har bara andra sätt att hantera det: sitta stilla, lyssna och lida eller sitta stilla och drömma eller
går iväg och gör något annat eller småpratar med kompisen.
Meningen med föreläsningarna som bygger på kurslittratur är att delge andra perpektiv på ämnet, det förekom inte så mycket här. Det är en besvikelse för att boken är intressant och man ville så gärna få mer utav det ämnet på föreläsningen. Visst, som åhörare har man ett ansvar att ge talaren en chans och visa repekt och hänsyn men man blir man trött när läraren vägrar inse att hon borde ändra taktiken när alla studenter säger ifrån. Vems fel är det?
Lärarens eller 200 studenters? '
det?
Hur som helst när denna föreläsaren började sitt tal, utan powerpoint, utan inledning eller utan på något sätt få åhörarna att komma igång, hade studenterna redan börjat tröttna och började småprata med varandra istället för de redan visste hur den tre timmar långa föreläsningen kommer att vara: tröttsamt, tidsspillande, icke givande och oförstålig. Med lärarens entoniga stämma och upprepningar ur kurslitteraturen, rakt upp och ner, fick studenterna att vrida sig på stolarna. Detta märkte föreläsaren, det såg man på henne, man vågade inte ställa frågor för man visste att dom inte räknades i hennes sett att se på ämnet. Man kunde se att hon inte tyckte om att folk gick och vissa småpratade med varandra. Efter pausen och innan alla studernterna skulle sättas sig på sina platser igen kommenterade läraren om hur det skulle gå för lärarstudenternas blivande elever som inte kan sitta stilla om inte själva lärarna inte kunde det.
Jag anser att uttalet var en aning oproffisionellt, hittlis på denna lärarutbildningen hade vi lärt oss att barn som har svårt att lyssna och sitta stilla oftast beror på läraren och lärandemiljön. T.o.m nämnde hon på sin egen föreläsning om att man inte ska se barn ur ett vuxensyn, ändå jämförde hon barnens beteende med vuxnans när det gäller att sitta stilla och lyssna. Barns
uppfattning om lärande liknar inte studenternas uppfattning. En stor del av studenterna var 19 år och hoppade på direkt efter gymnasiet och kanske hade de kvar lite utav "barns uppfattning av lärande". Det var även äldre åldarar som var missnöjda med föreläsningen, vissa har bara andra sätt att hantera det: sitta stilla, lyssna och lida eller sitta stilla och drömma eller
går iväg och gör något annat eller småpratar med kompisen.
Meningen med föreläsningarna som bygger på kurslittratur är att delge andra perpektiv på ämnet, det förekom inte så mycket här. Det är en besvikelse för att boken är intressant och man ville så gärna få mer utav det ämnet på föreläsningen. Visst, som åhörare har man ett ansvar att ge talaren en chans och visa repekt och hänsyn men man blir man trött när läraren vägrar inse att hon borde ändra taktiken när alla studenter säger ifrån. Vems fel är det?
Lärarens eller 200 studenters? '
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar